söndag, december 04, 2016

Stänger helgen med en tia klassiskt

Vinterstudion och tunnbrödsbak på förmiddagen. Trots knepigt med sömnen i natt, det var nästan så att jag trodde att det var fullmåne nu igen, så kändes kroppen på det stora hela betydligt mer med idag om en säger så. Jag funderade på lite spring men det kändes som en perfekt dag att skida igen!

Jag ska åka Stafettvasan med ett gäng jobbarkompisar om några månader och den går i klassisk stil så idag kändes det som lämpligt före att ge sig ut och öva på det. Vädret hade slagit om under natten, från gårdagens kyla till plusgrader igen och ytterligare några centimeter nysnö. Det brukar kunna betyda att det "suger" rätt bra i spåret (att det går tungt alltså) men samtidigt så innebär det också bra fäste. Det är mumma för mig som behöver träna på min klassiska teknik. Diagonalåkning har jag knappt alls ägnat mig åt i vuxen ålder och för att få till det riktigt bra så behöver en lita på fästet. Det kunde jag definitivt göra idag.

Riktigt fin eftermiddagsåkning idag. Jag hann precis åka klart och lasta in i bilen när mörkret smög sig på och elljusen tändes på spåret
Jag åker med vallningsfria skidor, den nya tekniken med skins. Det är som hår eller päls under skidornas fästzon. Det går inte att skryta över glidet på skidorna så generellt går de rätt långsamt men det blir bra träning, vilket är det viktigaste för mig som är ovan. Åkningen kändes faktiskt riktigt bra idag. Däremot är det mina klassiska pjäxor som ger mig skavsår och som jag skrivit om förut så funkar det inte så bra med skavsårsplåster för mig. Efter två varv och en skidad mil så gav jag mig för dagen. Då hade det börjat svida rejält på hälarna och det är rätt onödigt att förvärra det hela. Efter gårdagens trötthet så var det bara bonus att jag fick till en tia idag. Nu väntar med största säkerhet fyra dagar helt utan motion, eftersom jobbkalendern är knökfull från morgon till kväll. Jag hoppas att det snöar här på hemmaplan under veckan så att förutsättningarna för skidåkning är lika fina nästa helg igen. 

Här syns skintekniken på skidans undersida. De svarta ränderna mot den gulgröna botten är "pälsremsor" som gör att skidorna får fäste

lördag, december 03, 2016

En fin dag men en sämre form

Jag vaknade till en gnistrade dag, kall och vacker. Precis som de senaste helgerna parkerade jag mig i soffan framför Vinterstudion, för frukost och herrarnas 10 kilometer i fri stil. Dubbelt svenskt i topp blev det i form av Halfvarsson och Hellner, vilket var riktigt kul att se.


Jag laddade för egen åkning i pausen inför damloppet. Äntligen skulle jag kunna åka utan stress och dessutom i dagsljus, det var ett tag sedan. Jag hade inte bestämt mig innan för exakt hur många varv jag skulle åka men hade väl ändå 10-15 kilometer i tanken, alltså 2-3 varv i Brunflos superfina elljusspår. Apropå spåret så kom jag ner och blev väldigt positivt överraskad. Det har töat en del igen i veckan och i natt föll några centimeter kallsnö, så jag befarade hårt och knepigt underlag men hade helt fel. Det var nypistat så jag fick skejta på den finaste manchester. Otroligt bra.

En fin dag och ett fint spår men idag var inte kroppen med. Jag åkte ett varv men det var jobbigare än det borde vara så jag klev faktiskt av sedan. Jag brottades lite med mig själv om jag skulle pressa på och åka ett varv till bara för att få det gjort men bestämde mig för att vara klok. I stället åkte jag hem igen, käkade lunch, drack kaffe och såg Jessica Diggins från USA få kliva högst upp på pallen efter damloppet.

En skidtur i dagsljus är ändå härligt även om kroppen är trött som den var idag

Jag sprang in helgen!

Långt ifrån alla fredagar ser ut så, men de flesta och de bästa. Då jag springer in helgen som den perfekta växlingen från jobb till ledighet. 

Igår kväll gjorde jag det. 7 kilometer i dubbskor på isigt underlag, med podden Ewerlöf & Månström i öronen. På huvudet en pannlampa, för att synas i trafik och för att se när jag springer på småvägar utan belysning och bilar.

torsdag, december 01, 2016

Hej december!

Jag gjorde det! Mitt novemberlöfte var som du kanske minns frisk luft - att komma ut på lunchen alla kontorsdagar. Hurra för mig för jag klarade det. Nu står en ny månad för dörren, kanske min favorit av dem alla?!


Jag älskar ju jul. December i år kommer av allt att döma att bli en hektisk månad på många plan, men förhoppningsvis den sista riktigt galna månaden på ett tag. Snart snart snart är mina nyrekryterade kollegor på plats och jag ska skapa den vardag som sen ska vara.

Jag börjar den här dagen i stillhet hemma vid mitt köksbord efter två dagar på vift. Jag sitter här och dricker det första kaffet från min kaffekalender, som jag fått i adventspresent från Emma. I "lucka" (läs: påse) nummer ett så gömde sig Wienerkaffe. Texten lovar en perfekt balans mellan svensk kaffetradition, smörkola och vanilj. Själv tyckte jag att det påminde väldigt mycket om smaksatt te, men det kanske egentligen inte berodde på smaksättningen utan om min tillagningsmetod? Jag har ingen kaffebryggare så jag filtrerade lite hetvatten genom ett kaffefilter bara.

Visste du förresten att det var Göteborgarna som var först i Sverige med kaffe? Enligt min kaffekalender började de sörpla den fantastiska drycken redan 1685.

onsdag, november 30, 2016

Tjugo minuter eller så

Lång dag på jobbet. Längre än planerat. Hade längtat efter att få ta ett skejtpass i Åsarnas kyrkspår när jag ändå var där. Men trött och hungrig. Bestämde mig för att åka ett varv på korta ändå och hade lätt kunnat åka två, ensam där i pannlampans sken. Ville hem till mamma och pappa. Fick mat. En stor laxbit (syns inte i bild för den ligger under all sås och broccoli), så gott. Lade mig i sängen och var nöjd, tjugo minuter längdisar är alltid bättre än inga minuter. 

tisdag, november 29, 2016

Träning, bara en pytteliten del av mitt liv

Som hälsobloggare så är det förstås lätt att få en stämpel på sig som säger att en är en sådan där hurtig och tränande människa mest hela tiden. Det är förstås det som exponeras mest i de kanaler en väljer att synas i, men det är sällan hela sanningen förstås. Träning är egentligen en pytteliten del i mitt liv, men ack så viktig. 


Min totala hälsa baseras på många tårtbitar. Jag har skrivit om det otals gånger hur jag ser på mitt mående där träning tillsammans med exempelvis sömn, arbete, relationer, stress, återhämtning, familj och kost tillsammans utgör min "hälsotårta", min plattform för välmående. Min akilleshäl är stress, jag går igång lite på det och jobbar bäst under press, vilket gör det extremt viktigt att jag sköter mig i övrigt och tar mig tid för återhämtning. Därför är jag sedan många år tillbaka hypernoga med min sömn och lägger mig ungefär samma tid som barn.

En annan arena, förutom när jag tränar eller sover, där jag laddar energi och återhämtar mig som bäst är tillsammans med familjen. I lördags gick jag på bio med min L vilket var evigheter sedan sist, en perfekt avkoppling tycker jag, och igår kväll hade vi systrar planerat lite adventsmys. Tillsammans med barnen dekorerade vi årets pepparkakshus, skrev önskelistor till tomten, drack glögg, åt lussebullar, pepparkakor och choklad. Emma hade dessutom ordnat med adventspresenter. Jag fick en kaffekalender, hur coolt är inte det?! En superfin låda med 24 små kaffepåsar i.

Foto bilden ovan: Elin Borg (övriga bilder i detta inlägg har jag tagit)

Inspiration till att skriva det här inlägget kom efter att jag hade läst Tereses Taco och tårta - inte bara träning i mitt liv.


måndag, november 28, 2016

Var är tekniken?

Som jag hintade lite om igår så kom jag äntligen ut på skejtskidorna igen. Vädret har inte varit det allra bästa för skidspåren den sista tiden, omväxlande tö och kallgrader har gjort dem betydligt hårdare än sist jag åkte. Trots det blev jag positivt överraskad då jag hade befarat det värsta. Det var faktiskt bara på några enstaka ställen det var så isigt att det var lite besvärligt att åka.  

Mina skidor har varit hos bästa Fredrik och fått sig en omgång. Det där supertröga som sinkade mig som sjutton sist, var nu som bortblåst. Visst inverkade spåren också, men vallningen var ovärderlig. Den här gången kunde jag njuta av åkningen och fokusera på annat än bara kampen för att ta mig framåt utan att lungorna skulle sprängas, för ja, så illa var det förra gången. Tänka på annat, som exempelvis tekniken. Från första skäret tänkte jag på hur otrygg jag är i år och jag hittar inte tillräckligt med balans för att åka på treans växel på ett avslappnat sätt. Jag har aldrig varit särskilt bra på att åka utför, nu är det nära katastrof. Först när jag kom ut på andra varvet och hade åkt dryga 6 kilometer insåg jag att jag åkte jätteknasigt med armarna och flyttade ihop och in dem närmare kroppen, plötsligt trillade det på plats allt mer, men ujuj vad jag känner mig stapplig. Nåväl, stor skillnad nu mot förra gången så snart har jag väl hittat det tänker jag?!

Brunflo elljusspår var i oväntat fint skick (för skejt) trots den senaste tidens omväxlande tö- och kallväder. De klassiska spåren var det värre med. Jag pratade med en herre när jag kom och han sade att det varit lite väl halkigt

söndag, november 27, 2016

Adventstid

Som jag har längtat att få plocka fram adventsstjärnor och stakar! Som traditionen bjuder lyckades jag hålla mig till den första adventshelgen här hemma, även om jag fuskade lite och plockade fram julbelysningen i pappas lägenhet i Stockholm redan förra veckan.

Min helg har varit lugn, vilket jag behövde. Igår pysslade jag på lite medan L protesterade vilt och menade att det var alldeles för tidigt för att göra jul. Men hallå liksom, en pyntar faktiskt till advent. Sedan helt plötsligt hittade jag honom vid köksbordet i full färd med att fixa mossan och adventsljusen... Massor av vinterstudion på TV har det också blivit ihop med lite jobb vid datorn samtidigt och förstås lite egen motion också. Igår en springrunda i dubbskor för första gången i år. De hade egentligen inte behövts, det var mest här på gården det var riktigt isigt, men jag tog det säkra före det osäkra. Idag tog jag skejtskidorna ett par varv i Brunflo elljusspår igen och nu gick de riktigt riktigt bra, tack vare bästa Fredrik som fixat dem åt mig. Sist var det ju så himlarns trögt. Men var fanns egentligen min teknik? Mer om det en annan dag.

Nu ska jag fortsätta mitt adventsmys med julmusiken på hög volym här i köket. Hur har din helg varit?

Härliga adventstid! Äntligen är första ljuset tänt och nedräkningen till jul har börjat

lördag, november 26, 2016

Att leva som en lär, inte alltid så jäkla lätt

Ursäkta svordomen, men det är faktiskt inte alltid så lätt som jag ibland får det att låta. Du vet, jag är en sådan där person som tycker en massa. Oftast kommer det ut ur munnen också, jag hinner inte alltid bita av innan det är försent, knipa käft när jag borde och allt sådant där. 


Att tycka, att fatta beslut eller att välja. Allt sådant kommer lätt för mig. Jag är inte en person som går runt och oroar mig för saker speciellt ofta eller är uppgiven över vart världen är på väg. Tvärtom drivs jag av att det är svårt, jag får energi och går upp till kamp när livet visar sig från sin fula eller svåra sida. När världen går åt fel håll måste jag nästan tvångsmässigt vidta en god handling. Om jag inte har pms förstås för då blir jag bara en blöt fläck på golvet. Alla människor är olika, och det är ju så häftigt. Jag tycker inte att jag är bättre än en person som oroar sig över saker eller att alla borde vara som mig. Tvärtom så gillar jag det här med att vi är olika och kompletterar varandra. Om jag inte hade någon som oroade sig i min närhet eller i omvärlden så är det mycket möjligt att jag totalt skulle missa en massa saker som jag behöver veta, helt enkelt för att jag liksom har naturliga skygglappar på och vill se allt från en positiv sida.

På jobbet pratar jag mycket om hälsa just nu och hälsosamma arbetsplatser. Att skapa en hälsosam arbetsplats som passar både för en som oroar sig mycket och kräver stabilitet för att må bra och prestera, samt för en som drivs av utmaningar och måste ha kniven mot strupen för att inte bli uttråkad och apatisk, det kräver en del. Det är coolt och kittlande att hitta ett recept där vi skapar en bra plattform för alla men där individer kan och får vara som de är och utvecklas  på sin nivå.

Till rubriken nu, att leva som en lär. När jag pratar om hälsa, ohälsa och stressymptom så brukar jag ofta likna vårt mående med en tårta. Där varje del i livet, som arbete, sömn/återhämtning, relationer, kost, motion och så vidare är en egen tårtbit. För att må bra behöver vi ha det okej i så många av bitarna som möjligt, annars blir det obalans och ohälsa. Jag tänker att det är ingen katastrof på totalen om en sover lie sämre under en period, om det ändå är bra på de andra bitarna. Är det dessutom tungt på jobbet, en prioriterar inte att motionera och äta bra och det är trassligt i relationen med sambon, ja då blir hälsan därefter. Inte så bra. Jag är själv ganska stresstålig i jobbet bara jag ser till att balansera upp de övriga bitarna i min tårta, som exempel lägger jag minimalt med tid på att fixa, dona, pyssla och städa hemma. "Lite damm i hörnen gör inget, det är bara att släcka lamporna och tända stearinljus i stället så syns det inte", är typiskt sådant som jag kan kläcka ur mig. Jag tillämpar det hela tiden. Har en press på jobbet, i träningen eller någon annanstans så får en göra vad en kan för att ha låg press i de andra tårtbitarna. Men så ibland, då trillar jag också dit. När det inte är så jäkla lätt att stå fast vid sådant där. Som i torsdags då jag hade bjudit hem mina kollegor. Det var damm i hörnen och grus på hallgolvet, eftersom jag struntat i att städa. På morgonen innan de kom så fick jag ett infall att jag skulle stressa fram med dammsugaren en vända ändå, fastän jag hade bestämt mig för att prioritera bort det. Det kändes liksom jobbigt att de skulle se att jag inte städat, jag insåg att jag oroade mig för sådant där som jag annars säger är löjligt. Jag skärpte till mig! För min egen del spelar det ingen roll om det inte är tipptopp städat. Jag är inte perfekt. Ingen är perfekt. Jag vägrar låtsas, jag vägrar stressa upp mig över sådant. Jag dammsög inte. Men jag erkänner, det är inte alltid helt enkelt att leva som en lär.


Det här med att prioritera. Jag tände ljus och fixade soffmys, men dammsugningen struntade jag i till slut, precis som jag hade tänkt redan från början

torsdag, november 24, 2016

Morotskaka till adventsfikat (recept)

Snart står helgen för dörren igen och inte vilken helg som helst utan första advent! Det är säkert fler än jag som längtat, jag tycker att det blir så himla fint överallt med granar, stjärnor och stakar som lyser upp när en är ute i vintermörkret.


Till adventshelgen kan det också passa bra med glöggmys och en fikastund. Förra helgen experimenterade jag lite i köket igen. Jag är egentligen inte så mycket för att baka men i perioder, ofta såhär innan jul då jag tror att jag ska provbaka för att sedan göra grejorna igen till julfikat (det gör jag inte för då har jag tröttnat), så blir det en del. Hemma hos oss använder vi oftast mandelmjöl. Det är en mjölsort som innehåller mycket energi (fetter från växtriket), så allt en gör, oavsett om det är pannkakor, bröd eller kakor, får ett högre energiinnehåll är vid användande av mer traditionella mjölsorter. Dessvärre tål inte min mamma mandel, så när jag experimentbakar försöker jag ofta utesluta det, så även i helgen då jag gjorde en morotskaka på kokosmjöl.

Jag blev inspirerad av Annas kaka, men valde att baka den på vanligt smör istället för kokosolja och sedan drog jag ner på sötningen väldigt mycket. Jag har svårt för supersöta smaker eftersom jag sällan äter det. Kakan blev lite torr så jag funderar på om jag ska tillsätta lite vätska nästa gång jag gör det (om det någonsin händer igen) eller om jag ska dra ner lite på mängden kokosmjöl, men här kommer i varje fall mitt modifierade recept, för om jag inte skriver in det här i bloggen så har jag snart glömt det...

Ingredienser, kakan:

•150 g smör
•1 dl valfri sötning (t.ex. socker, sötströ)
•4 dl rivna morötter
•3 ägg
•ca 3,5 dl mjöl (jag tog kokosmjöl)
•1 tsk bakpulver
•1 tsk bikarbonat
•1/2 tsk salt
•1 1/2 tsk kanel

Ingredienser, topping:

•200 g philadelphiaost
•150 g smör
•ca 1/2 dl valfri sötning
•2 tsk vaniljpulver
•3 tsk citronsaft på flaska

Gör så här:

  1. Riv morötterna.
  2. Vispa äggen och sötning ordentligt.
  3. Smält smöret och häll ner i äggblandningen.
  4. Blanda de torra ingredienserna och rör i smeten. (Nu blev det väldigt torrt, men ja, det funkade). Tillsätt även morötterna och blanda ordentligt.
  5. Sleva ner smeten/degen i en smord ugnsform som du "bröat" med riven kokos (en sådan form du gör kladdkaka i) och platta ut ordentligt.
  6. Grädda kakan i nedre delen av ugnen på 225° i ca 30 min.
  7. Låt kakan svalna.
  8. Smält smöret till toppingen och låt stå och svalna lite.
  9. Vispa ner övriga ingredienser så att det blir som en kräm och bred över kakan.
  10. Garnera gärna med kokosflingor eller hackad sötmandel.
  11. Låt kakan stå i kylen och bli riktigt kall, så att toppingen stelnar.
  12. Ät och njut!
Riven morot är gott i kaka men också i vanligt matbröd. Det ska jag testa nästa gång.

tisdag, november 22, 2016

Springa när det är halt, går det?

Jag vet att många funderar kring det här med att springa på vintern. Förra veckan när jag var nere i Stockholm och jobbade så kom vi in på det i ett samtal på lunchen och någon sade att hen alltid höll uppe med löpningen under vintern eftersom det ändå bara är kallt, mörkt och halkigt ute. 


Jag tänker inte riktigt så längre. Visst håller jag med om att det är enklare på nästan alla sätt och vis att springa på sommarhalvåret, men för mig har löpningen blivit en så viktig del av min vardag att jag absolut inte vill ge upp den. Att få snöra på mig löparskorna och ge mig ut och tassa efter jobbet är bästa medicinen för att koppla om huvudet från "workmode" till fritid.

En av dagarna sprang jag en kortare runda där nere. Det hade varit töväder dagen innan med kallgrader under natten (jag tog en morgonjogg) så visst var det lite halkigt på asfalten och på sina ställen rätt knöligt där det låg snö och tjockare is. Det som är lätt att glömma bort är att det faktiskt är lättare att jogga på halt underlag än att promenera, har du tänkt på det? När en joggar så strävar en efter att sätta i foten rakt under kroppen, vilket gör att kraften så att säga träffar rakt ner i marken med frånskjut framåt. När en promenerar sätter en ner foten framför kroppen, i vissa fall rätt långt ifrån kroppens tyngdpunkt, vilket gör att det är betydligt svårare att hålla balansen på halt underlag. Foten kan lätt glida framåt och vips så har en drattat på rumpan. Det händer inte alls lika lätt när en joggar.

Att springa fort däremot är inte riktigt lika enkelt om det är superhalkigt, men med dubbskor går det också. (Alternativet är förstås att gå in och springa på löpband, som jag gjorde mycket förr). Jag har ett par dubbskor, jag har varit lite av en skonörd då jag sprang mer eller rättare sagt hade större prestationsambitioner, men numera springer jag oftast i samma skor hela tiden. Många kanske tror att en måste ha dubbskor på vintern men jag skulle säga att det bara är ett fåtal gånger varje år som jag använder mina, trots att jag ändå springer varje vecka året runt. Jag skrev förresten ett inlägg förra året om det där med att springa broddat.

En bild från förra vintern, ett av de fåtalet pass som jag sprang med broddskor. Dessa kommer från inov8.

måndag, november 21, 2016

Lite lätt cykellängt mitt i all skidglädje

Det känns som om det var hundra år sedan jag cyklade. Det är en enorm överdrift förstås men ett par månader har med säkerhet gått. Precis som förra hösten kände jag mig lite "mätt" efter Cykelvasan, och när det dessutom blev klart att jag skulle sälja den hoj jag tävlat på och beställa en ny så blev jag lite som ett barn på nytt. Jag går liksom bara och väntar på den där nya godsaken som ska komma och "skogsmaskinen" känns just nu inte alls lika intressant.

Under hösten har Jessica bjudit på några lockade bilder av nästa års klädkollektion. Jag har flera sherides-plagg sedan förut och älskar tänket bakom, utseende och funktion såklart. I helgen kom det ut på Facebook att två av tre färgsättningar låg ute i webbshoppen för beställning. Men oj vilken cykellängt jag fick då alltså! Jag hade redan för flera veckor sedan valt vilken jag skulle köpa, eftersom den ska matcha utseendet på min nästa hoj (lite nördigt kanske), så jag gick in direkt och klickade hem nästa års race-kläder (om jag nu ska rejsa något, men ja...). Kan du gissa vilken uppsättning jag har valt? Om du dessutom kan gissa rätt på cykel (märke och modell) som snart hittar hem till mig, så får du pluspoäng.

Sherides ja, ett härligt initiativ med ett viktigt budskap:
"Vi älskar när det går snabbt. Mjölksyra. Svett. Cykelbränna. Doft av asfalt och skog. Lerstänk. Två hjul. Och såklart, vi vet att tjejer kan med. Minst lika bra. Killar är såklart också välkomna. Förstås. Allra mest vill vi bara göra världen vackrare med fler som cyklar. Hårt, mjukt, med ett leende. Nyfiket och härligt. Tillsammans är vi starkare". //Jessica Clarén
Dammodeller: https://www.lachemise.se/collections/sherides
Herrmodeller: https://www.lachemise.se/collections/she-rides-men

söndag, november 20, 2016

Skejtpremiären avklarad, men ujuj så trögt det var!

Tidigare i veckan när jag skrev min lista med 17 saker att se fram emot så längtade jag till årets skejtpremiär. Nu så här efter att den är gjord kan jag konstatera att jag borde ha gjort som jag skrev att jag skulle göra, det vill säga lämna in skejtskidorna på lite kärlek (läs: glidvallning) först.


Förutom att det var skejtpremiär för året så tror jag också att det var första gången jag åkte längdskidor i Brunflos elljusspår. Vi har sprungit där en del förut även när vi bodde i stan, mest för att Lars föräldrar inte bor allt för långt därifrån nere vid sjön, och jag har även cyklat där en del. Nu var det alltså dax för skidor. Jag såg på Facebook förra helgen att det var pistat för skejt, men inte spårat för klassiskt ännu, så min förhoppning var att det skulle fungera även nu när det har kommit lite mera snö.

Brunflos elljusspår, upplysta till klockan 22 enligt skylten. Just nu är det pistat för skejt men det dras med säkerhet även klassiska spår så snart det kommer mera snö.

Jag tog bilen ner, det är bara drygt en kilometer från vårt hus, och så pluggade jag in senaste avsnittet av Träningspodden i lurarna. Det var ett avsnitt som hade en titel på något med trösklar och det passade rätt bra in på en grej som jag har tänkt på den senaste veckan, och som jag kan känna igen mig själv en del i. Jag läser ju en del bloggar och följer många i instaflödet och det känns som om det går som en röd tråd på flera ställen nu med orkeslöshet, mycket att göra och svårt att få tid och ork att träna. De pass som ändå görs verkar för mig som följare måste kompensera för de dagar som träning inte blivit av, så antingen är det hård intervallträning eller så är det långa distanspass. Min spontana tanke när jag läser det är att "det är så dumt". Min nästa tanke är "sådär tänkte/tänker ju jag också ibland".

Det är väldigt lätt att hamna i en spiral, särskilt i november tror jag, där en är tröttare än vanligt. Där det är svårt att hitta ork och motivation att komma ut på sin träning. En nästan förlamande trötthet slår till. Så blir det helg och dagsljus och så tänker en att en ska kompensera för veckans undermåliga träning och så kör en på som vanligt eller ännu mer/hårdare.

För egen del har jag jobbat stenhårt med den mentala biten de senaste åren. Jag har sänkt tröskeln. Jag tänker inte längre att jag ska kompensera, och jag tänker framförallt alltid att ett kort och lätt pass är bättre för min hälsa totalt sätt än inget pass alls. För faktiskt så är ju motion en ypperlig medicin mot just orkeslöshet och stressymptom. Det har varit kvällar när jag kommit hem sent från jobbet och jag känt mig så trött att jag knappt vetat vad jag heter. Så har jag kämpat mig ut igen med tanken att jag ska bara gå i 10 minuter, sedan får jag vända hem. Jag tror aldrig att jag har vänt. Framförallt så har jag kommit hem betydligt piggare än innan. Förvisso hade jag aldrig pallat ett hårt pass, men jag rörde på mig och det var det viktigaste.

Mina fina skejtskidor, som tyvärr just nu är i stort behov av ett visst underhåll. Jag totalt ointresserad av att valla utan vill "bara åka". 

Det var bra att jag lyssnade på det där avsnittet, för även om jag har jobbat med det här mycket så glömmer jag. Det gick verkligen svintrögt att skejta och jag åkte inte alls långt. Jag vill gärna skylla på att belagen inte har fått den kärlek de såväl behöver. Jag vill inte kännas vid att det är min form som inte är vad den en gång var, men så blev jag påmind om att det i grunden inte spelar någon roll. Jag kom över tröskeln, jag var ute, jag fick frisk luft, jag rörde på mig. Att det var jobbigt kan jag vända på och se som att jag fick bra träning, även om det bara var en kort stund. Jag gjorde det och efteråt kändes det toppen! 

lördag, november 19, 2016

Hemma i soffan, om lite av varje men mest skidrelaterat

Äntligen! Jag sitter hemma i soffan, efter en riktigt bra Stockholms-vecka, och Vinterstudion är igång. Som jag har längtat! Det är det enda jag följer på TV och det tänker jag fortsätta med, en härlig vintertradition.


Dagens tävlingar från Bruksvallarna har inte dragit igång ännu, så i studion diskuteras just nu doping, strategisk medicinering av friska individer med astmamedicin och de två specifika norska dopingfall som uppdagats sedan förra säsongen. Just det här med astmamedicin tycker jag är lite intressant. utifrån mina egna erfarenheter. Jag kan nämligen hålla med den norske läkaren som de intervjuade idag om att personer som inte har en astmadiagnos kan ha astmaliknande problem, men jag tycker absolut inte om ifall man medicinerar alla åkare som någon sorts allmän metod eller strategi.

Jag är en ju en sådan som vid vissa tillfällen de senaste 15 åren har drabbats av astmasymptom i samband med hård ansträngning, ansträngning i kyla samt efter en förkylning. Jag får hosta, lätta andningsproblem och framförallt smärta och kraftig irritation i luftrören. I våras efter min förkylning så hade jag problem i drygt två månader. När jag har dessa symptom så kan jag inte träna för då blir det värre. Jag kan motionera på låg puls, men så snart pulsen går upp så gör det ont och blir irriterat i luftrören. När jag har medicinerat med pulmicort (tror jag att det heter?!) så har besvären dämpats snabbt och jag har kunnat återgå i träning igen. Jag har testat det för många år sedan, det var 2003, och det fungerade kanon (i våras medicinerade jag inte alls utan lät det läka ut av sig själv). Jag har testat bricanyl också för några år sedan, men upplevde inte alls att jag fick effekt från det. Jag är inte astmatiker men kan alltså få vissa av symptomen, och viss medicinering gör att jag kan återgå till träning snabbare än om jag inte hade medicinerat. Där, att kunna komma tillbaka till hård träning snabbare tack vare medicin, där finns troligen en fördel med medicinering även om det kanske är lite oklart om medicinen är prestationshöjande i sig. Just det här diskuteras inte så mycket i media men borde göra det. Ska det vara tillåtet eller inte? Där är jag kluven. Om jag hade varit elitidrottare hade jag troligen velat medicinera för att inte tappa flera veckor av viktig träning, samtidigt är jag givetvis helt emot all form av doping.

Med en kopp kaffe och en "snutt" från mina hembakta chokladsnitt. I stället för traditionellt pärlsocker har jag denna gång hackad sötmandel på kakorna

Nästa tveksamhet är det här med stavlängden. Nytt för i år är att i klassisk skidåkning så får stavlängden uppgå till max 83% av åkarens längd. Jag har inte detaljstuderar detta så jag vet inte om det är längd när man har pjäxor och skidor på eller om det är i strumplästen, men av ren nyfikenhet så kollade jag var den procenten gör på min längd. Jag tycker nämligen att mina klassiska stavar känns väldigt korta, jag tänkte på det senast igår kväll då jag tog några varv i mitt spår när jag kom hem, men det kanske kommer av att jag är så van att skejta och i många år åkt klassiskt med dem då jag åkt med kiddosarna. Insåg dock vid uträkningen att de är 5 cm för långa mot vad som är tillåtet... 

...och apropå mitt skidspår, det har snöat över helt under veckan när jag varit borta. När jag kom hem igår kväll kunde jag inte motstå frestelsen att köra några varv men då blev det inte försiktig upptrappning utan mera ös rakt av. Så nu är det inte alls lika raka och fina spår längre utan ganska söndermosade. Nåväl, de är fortfarande fullt åkbara. Dessvärre lyckades jag återigen dra upp skavsåren så idag får jag plocka fram skejtutrustningen om jag vill åka skidor. Jag funderar på att åka ner och kolla om det är pistat i spåren här i närheten. 

Hasse kommenterade mitt skavsårsinlägg tidigare i veckan och jag tror att han kan vara något på spåren faktiskt. Det här med att det ska vara absolut rent. Jag har duschat kvällen innan och sedan gått direkt i säng utan att ha strumpor på, sedan har jag satt på plåstren på morgonen efter utan att tvätta huden eftersom jag har tänkt att det ska vara absolut torrt. Där har jag en grej att testa således. Tack för tipset, Hasse. Jag återkommer framöver om det gjorde susen eller inte!

onsdag, november 16, 2016

Vad är det med skavsårsplåster?

Jag har dragit på mig skavsår på båda hälarna efter lördagens upptramp av skidspår, då jag troligen hade lite för tjocka strumpor på mig. Det är skit med skavsår för plåster funkar skit på mig, och jag har alltid undrat vad jag gör för fel.


I min lista på 17 saker att de fram emot den här veckan så skrev jag om min förhoppning om att få såren att läka och frustrationen över illasittande skavsårsplåster, varpå Helena kommenterade:

"Ja vad är det med skavsårsplåster egentligen? Jag har haft en höst med skavsår, på tårna, på hälarna och det läker inte. Jag kör med compeed och det fungerar inte. Nog för att jag har lite känsliga fötter men det får vara någon måtta".
Det är tydligen inte bara jag. Alltså, dags för ett helt inlägg tillägnat skavsårsplåster. Kanske sitter just du inne på tipset som kommer att rädda många framtida träningspass för mig! 

Glad och lite pirrig innan löpning med min vän Ida. Hur skulle det gå med skavsåren?

Problemet jag har är att plåstren inte sitter kvar som de ska på mig. Eller knappt alls faktiskt. I söndags morse skulle jag springa med Ida, så trots att jag vet att plåster inte funkar bra på mig så åkte jag ändå till affären på lördag kväll för att köpa compeed skavsårsplåster. Jag står bara inte ut med att springa med smärta så det var liksom plåster eller inget. I god tid på morgonen klistrade jag på ett plåster på varje häl, över de blåsor jag hade fått. Och vad händer? Jo, plåstren lossnar från huden på hälen när jag springer, vilket väl inte vore hela världen om det inte vore för att det fortfarande sitter kvar som berget just på blåsan. Jag kan alltså inte dra bort det, för då lossnar huden på blåsan och då är det ett öppet köttsår. Jag kan heller inte ha plåstret kvar för det knölar ihop sig till en korv, som gör att jag knappt kan ha skor på fötterna utan att riskera att plåstret orsakar ett tryck som gör att jag får ännu fler blåsor eller avskavd hud. Så hur än jag gör så blir det bara skit och mycket värre än om jag bara hade struntat i plåstret från början och avvaktat med träning i två-tre dagar tills de blåsor som faktiskt var relativt små, hade läkt ut av sig själva. Det värsta av allt är att jag ju vet om det här, det var inte som att det var första gången jag försökte.

Vad gör jag egentligen för fel? En teori som jag kom på häromkvällen är att jag är en rätt kallblodig person, alltså jag fryser ofta om händer och fötter. Kanske lyckas jag inte värma plåstret tillräckligt när jag sätter dit det, så att själva klistret därför inte fäster an mot huden som det borde. Kan det vara så? I så fall så ska jag köra med en hårtork nästa gång och värma både själva plåstret och huden på hälen ordentligt innan och efter appliceringen.

Om du där ute, ja just precis du ja, har liknande erfarenheter av skavsårsplåster men nu har hittat lösningen så snälla snälla du, lämna en kommentar tack! Även du som fortfarande letar får förstås också skiva en rad eller så... 

Med vänlig hälsning, en smått desperat plåsterhatare

tisdag, november 15, 2016

Trampa ditt eget skidspår

I helgen trampade jag upp ett eget skidspår hemma på gården och lovade då att komma med mina bästa spårtips i ett eget inlägg. Jag tycker själv att jag är lite av en expert faktiskt så om du är sugen på ett eget spår du också, till dig själv eller barnen, så ska du definitivt läsa det här!

Först och främst, låt ingen lura dig till att köra upp ett skoterspår som du kan åka i. Om inte skotern har en spårkälke såklart, men i så fall behöver du ju inte spåra själv så då kan du glömma det jag skriver här ändå. Ett skoterspår är svårt att åka, särskilt för barn. Det finns inget stöd för skidorna så de åker liksom lite hit och dit. Sådant blir en trött i fötterna av och det är inte så kul. Nä, om det ska vara roligt att åka längdskidor så ska det vara i fasta, fina spår. Alla som åkt Vasaloppet långt där bak där spåren trampats sönder av alla tusentals åkare där framför, kan säkert hålla med om det. Är det små barn som ska kunna åka så är behovet av en bra "räls" nästan ännu större. Spårens kanter ska styra skidorna helt enkelt.


Att tänka på innan du börjar:

- Först och främst, din klädsel! Du kommer att TRAMPA spåret, inte åka skidor. Det innebär att du behöver lite mer kläder än om du skulle ut och träna. Jag tar ungefär det jag hade förra vintern då jag åkte med Nilas 4 år.
- Fötterna kommer att bli väldigt kalla. Dels för att du kommer att åka så sakta, men också för att du ska spåra i djup snö så att du i början har snö över fötterna. Jag har precis köpt pjäxöverdrag, och tyckte att det fungerade bra.
- Skidorna, om du har flera par så välj inte de nyaste. Framförallt såhär i början av vintern innan allt har frusit till så vet en aldrig riktigt vad som gömmer sig under ytan. Det vore väl synd att dra en rejäl repa tänker jag.


Gör såhär:

- Se ut ett lämpligt varv och börja trampa dig genom snön försiktigt. Försök kliva så rakt du kan med ett lagom avstånd mellan fötterna.
- Planera kurvorna så att du kan göra dem så runda som möjligt, särskilt om barn ska åka i spåret. Då vill du helst att de ska slippa "trampa runt" (alltså att ta skejtskär) i kurvan, utan om det är möjligt så spåra svängen så att skidorna får stöd.
- På andra varvet gör du ditt bästa för att trampa i exakt samma spår som på det första varvet. Kliv sakta framåt och låt dig inte dras med i lusten att glida iväg för vips så skär skidan utanför. Var extra försiktig i kurvorna så att att du trampar till fint.
- På det tredje varvet kan du säkert börja glida ut lite försiktigt i diagonalåkning eller stakning, åtminstone på raksträckorna. Nu plattar du spåret fint och snart är du klar för idag.
- Efter 4-5 varv börjar du ha ett riktigt bra spår, lite beroende på snötemperatur, som du nu ska lämna så att det får frysa ihop ordentligt. Helst över natten. Nästa gång du kommer till spåret så har kanterna frusit till och är sådär fasta och fina som en vill ha dem, och själva spåret kommer att vara halare och ge dig ett fint glid.

Såhär perfekt blev mitt spår! Nästan helt jämna mellanrum och kanterna är skarpa och fina. Det är typ som om det var gjort av en spårkälke! Någon kurva blev lite för skarp men på det stora hela är jag nöjd med dragningen

måndag, november 14, 2016

17 saker att se framemot den här veckan!

Förra veckan skrev Sara en lista som sedan snurrade vidare i bloggvärlden bland annat hos Jessica, Elna och så Helena som passade den vidare till mig. Vilken lycka, du vet att jag älskar ju listor! Här kommer min variant.

  1. Två riktigt spännande möten i Stockholm på onsdag.
  2. Att få komma hem på fredag och mysjogga med pannlampa och Träningspodden i öronen. Min bästa bästa fredagsrutin är att springa in helgen!
  3. Åka mer längdisar i mitt eget skidspår hemma på gården. Värsta lyxen att ha spår direkt utanför knuten ju.
  4. Någon smaskig efterrätt till helgen kanske.
  5. Baka tunnbröd och lyssna på julmusik (jo, nu måste det väl snart vara helt tillåtet att börja med det?!)
  6. Krypa upp i soffhörnet under en filt, ha sambon nära bredvid och dricka en kopp kvälls-te.
  7. Äta något riktigt gott.
  8. Bo i lägenheten på Telefonplan igen. Har inte varit där sedan semestern i augusti.
  9. Att mina skavsår ska läka. Varför får jag det inte att fungera med skavsårsplåster? De gör såren bara än värre,
  10. Tisdag. Jag håller på att rekrytera till min avdelning och har tre superkandidater som jag ska träffa för andra gången.
  11. Dagens frukost. Jag har gjort en stor chiapudding sådär fint i en glasburk. 
  12. Årets första skejtpass. Jag har ju skidat flera gånger men bara klassiskt. Nog måste skejtskidorna få luftas en sväng till helgen. Ska bara lämna in dem för lite glidvallning först...
  13. Lyssna klart på Keplers Kaninjägaren, så spännande!
  14. Ha, jag har tydligen namnsdag på lördag. Inte för att jag brukar fira det men jag kan ju alltid börja med det i år. 
  15. Göra armhävningar. Visst har jag skrivit om att jag infört en ny rutin med näst intill dagliga armhävningar? Det är kul att se utvecklingen och känna att jag blir starkare. 
  16. Mera snö. Jag vill verkligen ha mera snö. 
  17. Träffa familjen. Jag känner mig som mest hel och energifylld när jag har fått krama om dem som står mig närmast.

söndag, november 13, 2016

Kompisträning

Ida och jag har varit så osynkade hela hösten. När hon har haft möjlighet har inte jag, och tvärtom. Så idag äntligen fick vi till det. Direkt efter frukost stack jag in till stan och så sprang vi milen tillsammans. Mitt första pass över 4 kilometer sedan början på oktober, som gick bra även om jag var lite trött i benen mot slutet.

Som jag har saknat våra snicksnackrundor alltså. Det är något speciellt att få träna tillsammans med någon en tycker om samtidigt som en får prata av sig om sådant som hänt och tankar som en har i vardagen. Fram för mer kompisträning!

lördag, november 12, 2016

Vinterlycka!

Jag vaknade i morse till en strålande vacker vinterdag. Utanför sovrummet gnistrade snön i solskenet. En perfekt dag för att trampa upp eget skidspår, tänkte jag. 

Efter frukost med stekta ägg, bacon och kaffe hoppade jag i täckbyxor och en tunn dunjacka, vilket senare visade sig vara alldeles för varmt, och stack ut. Som liten gjorde jag alltid mitt eget spår hemma, så jag är lite av en "trampa-eget-spår-expert" faktiskt, om jag får säga det själv. Så nu har jag ett platt spår på strax under 400 m, vilket gör att 11 varv blir 4 km. Här kommer stora och små kunna åka tillsammans i sitt eget tempo. 

Jag lovar ett inlägg senare om mina bästa tips för att trampa upp ett perfekt spår, för dig som vill fixa för barnen (eller åka själv).

torsdag, november 10, 2016

Ett slag för utomhusträning på vintern!

Vintern är här och de första dagarna med temperaturer ner mot minus tio gick jag runt och frös konstant. Sedan plötsligt så vänjer en sig. Många flyttar in sin träning under den kallaste tiden men jag slår gärna ett slag för att fortsätta med något eller några utomhuspass i veckan för alla som tränar i syfte att ha en god hälsa.

Jag är egentligen en riktig fryslort men behöver ändå inte så mycket kläder när jag motionerar. Det viktiga är att jag håller värmen vid händer, fötter och hals. Om jag ska promenera väljer jag underställ, en tunn dunjacka, överdragsbyxor och mössa, tumvantar och skor. Ska jag däremot springa så skiljer det inte särskilt mycket på vad jag bär på kroppen nu mot vad jag hade när det var plus fem grader. Det är buffen runt ansikte och hals som tillkommer, riktigt tjocka tumvantar och ullstrumpor. Med det klarar jag mig riktigt bra, men det där varierar förstås från person till person, en får helt enkelt prova sig fram.

Här kommer ett exempel på vinterklädsel från i måndags, för mysjogg i -10:


1. Närmast kroppen har jag underkläder, ett underställ (här ett tunt från CRAFT i turkost med sömmar i cerise) och ett par lite tjockare, höga ullstrumpor för alpin skidåkning (dessa är från Helly Hansen)

2. Vid mysjogg lägger jag till ett mellanlager på överkroppen (här en windstopper t-shirt från CRAFT), på benen löpartights (mina favoriter från NIKE) och på huvudet har jag helst pannband

3. Längst ut en tunt fodrad löparjacka och en buff för att skydda ansikte och hals. Jag har känsliga luftrör och blir lätt rosslig om jag blir kall. Till det här tar jag tumvantar och skor. Om det är mörkt blir det även pannlampa och reflexer förstås