onsdag, augusti 24, 2016

Första cyklingen efter Vasan

Jag håller på och klurar på någon sorts racerapport från Cykelvasan men den tycks dra ut på tiden. För dig som eventuellt inte redan vet det så gick det hur som helst kanonbra utifrån mina förutsättningar. Efter loppet har jag vilat helt från cykling, inte så mycket för kroppens skull utan faktiskt mest för knoppen!


Men så i söndags, 9 dygn efter racet, så kändes det som att jag var redo igen. Faktum är att jag till och med hade längtat lite efter att trampa och det är ett bra tecken. För kroppen som sagt den har varit superfräsch hela tiden, både under och efter loppet. Jag kan inte påminna mig om att jag egentligen hade ont någonstans. Men att vila efter utmaningar tycker jag är en viktigt del i att hitta sug och motivation framåt - så jag valde att följa min plan och låta bli cykel ett tag.

Sommaren övergick på ett litet kick till någon form att för-höst så det var till att "pälsa på sig lite" mot vad jag varit van från tidigare. Min favorithjälm blev dessutom kvar vid målet i Mora så jag fick rota fram en gammal goding - hon som spar hon har! Upp på sadeln och ut i duggregnet. En podd i öronen (senaste avsnittet av Träningspodden med Jessica och Lofsan) och sedan bar det av mot Hornsjön. Inte så spännande egentligen utan jag gjorde det lätt för mig och trampade i en halvtimme för att sedan vända hemåt samma väg. Ibland behöver det inte vara krångligare än så. Frisk luft, motion och sedan hem.

Nu längtar jag ny säsong och ny cykel, för ja, jag ska byta ut min älskade grusvägsräser. Jag är så spänd på detta och förhoppningsvis ska det inte dröja alltför många veckor innan det blir verklighet. Hurra, hurra, hurra! Det innebär att det snart finns en superfin Specialized Fate Comp Carbon 29´ 2015 i storlek S till salu om du är sugen.

Men hallå det blev tydligen lite höst sådär helt appropå! Jag har plockat fram en varmare jacka och mina långa BIBS

tisdag, augusti 23, 2016

Svartvinbärssylt från våra egna buskar

Det smakar alltid lite bättre när en gjort det själv, eller hur?! L har plockat massor av svarta vinbär från våra buskar ute på gården och jag har kokat dem tillsammans med lite vatten och pyttelite chiafrön för konsistensens skull. Så himla smaskigt att äta till pannkakor eller chiapudding.

måndag, augusti 22, 2016

Lek med farten

Nu när vi kommer allt närmare Tjejmilen så satsar jag på att springa lite längre intervaller än de 30-sekundare som jag annars den här sommaren gärna tagit till. Här kommer ett tips på hur en kan lura hjärnan till att springa snabbt längre för den som är van vid att stå- eller gåvila under intervallträningen.


Det här med vilan förresten, om en föredrar att stå, gå eller jogga under viloperioderna under ett intervallpass varierar från person till person. Det finns fördelar och nackdelar oavsett vad en väljer. Själv ståvilar jag i princip alltid då jag tränar på löpband, gåvilar utomhus när intervallerna går på tid men joggvilar nästan alltid när jag springer backe.

Tjejmilen närmar sig med stormsteg. Ska du också springa?

En sak som jag har upptäckt är att i perioder då jag sprungit mycket intervaller och få rena distanspass, oavsett om det berott på att jag satsat på att bli snabbare eller om jag varit skadad och därför haft svårt för det monotona i distanspassen, är att jag på tävlingen hela tiden längtat efter att få stanna. För så är ju intervallerna - det är nästan alltid nära till vila och hjärnan ser det som ett efterlängtat delmål. Men när en ska springa ett millopp så blir det väldigt jobbigt mentalt att redan från start springa och tänka på att en vill stanna och vila.

Ett sätt att lura hjärnan är att träna på att bryta mönster och springa vidare trots att hjärnan tror och vill att den ska få stanna. Eftersom jag på senaste tiden som sagt sprungit en del 30-sekundersintervaller så bestämde jag mig häromdagen för att göra dem på ett annat sätt. Det "vanliga" utomhusupplägget brukar vara att jag kör ungefär 20 stycken halvminutare snabblöpning som varvas med gåvila. Nu ändrade jag det så att jag fortfarande hade intervalltimern inställd att pipa var 30:e sekund men att jag lekte med farten så att pipet inte alltid betydde GÅ.

Passupplägg fartleksintervaller:


  • Uppvärmning 5 minuter jogg + 30 sekunder gång
  • Fartlek 30 min; Upprepa spring långsamt 30 s, spring snabbt 30 s, spring långsamt 30 s, gå 30 s tills tiden är slut
  • Långspurt ca 300 m
  • Nedvarvning promenad
Augusti kom med svala kvällar och kalla nätter men jag kämpar på med shorts ett tag till

söndag, augusti 21, 2016

Mina 5 bästa hösttips

För ett par år sedan skrev jag inlägget Lyckad nystart. Jag tycker att tipsen håller än så därför kommer här en repris på mina fem bästa. Oavsett om du är en sådan som jag som älskar hösten, eller om du håller på att deppa ihop över att sommaren snart är slut, så kan du ha nytta av dessa för att göra just din höst helt galet bra.


1. Börja med D-vitamintillskott nu när de ljusare timmarna blir färre. Kroppen behöver D-vitamin för att fungera. Utan det blir du trött och deppig. Hur kul låter det? Just det, inget vidare. Jag ska börja med mitt D-vitamin från Holistics. Vi har en burk kvar sedan i våras så nu gäller det bara att få in en rutin igen för när var hur det där pillret ska tas!

2. Skriv ner höstens önskelista. Vad vill eller önskar du av livet nu? Du får skriva ner exakt allt. Inget är förbjudet. Ta med även sådant som du inte tror kommer att kunna hända för drömma får, kan och bör en göra, och när du vågar skriva ner även dina allra hemligaste drömmar så kommer du snart att upptäcka att du uppnår fler och fler av dem. Självklart får en skriva ner materiella saker som en önskar sig också, det behöver inte bara handla om "livsdrömmar".

3. Investera i ett par gummistövlar och ett regnställ. Det behöver inte vara av dyraste sort, men dåligt väder ska inte få hindra dig den här hösten. Det finns så mycket att göra ute under den fina årstiden, som att plocka bär, svamp, vara på jakt, strosa runt i din närmiljö, fjällvandra, fiska eller vad du nu gillar. Det är bara fantasin som sätter gränser.

4. Var utomhus så mycket som möjligt. Det är lätt hänt att en blir lite ruggig, trött och frusen när hösten kommer krypande och så blir en plötsligt sittande i soffan direkt efter middagen. Men stopp och belägg, rota fram de mysiga halsdukarna, en mössa och stickade vantar till dig själv och barnen, om du nu har sådana (barn alltså), åsså går ni ut. Det behöver inte vara så avancerat. Var ute på gården eller ta en promenad eller cykeltur. Andas in friskluft och koppla av. "Dum-burken" behöver du inte stirra på varje dag. Du gör dig själv en tjänst om du hoppar över den en eller ett par dagar i veckan. Både kropp och knopp kommer att bli piggare av den friska luften och rörelsen.

5. Våga prova något nytt! Det kan vara en ny träningsform, lära sig ett nytt språk, nya maträtter eller till och med att byta jobb. Utveckling är positivt och vare sig vi vill eller inte så utvecklas både samhället och vi själva. Våga styra din egen utveckling istället för att bara följa med. Vad är det värsta som kan hända? Att du inte gillar träningsformen eller maträtten - men du har ändå vunnit genom att våga prova! Nästa gång går det lättare.


fredag, augusti 19, 2016

Backpass på grusväg

Träningssugen men ändå inte? Ungefär så kände jag sist när jag skulle ut och springa så jag bestämde mig helt enkelt bara för att gör´t. Inte tveka bara köra. Här kommer ett tips på ett lagom fredagspass!


Det fick bli intervaller, men inte vilka som helst utan backintervaller. Jag har ju sprungit några gånger i en backe alldeles här nedanför huset men nu var jag lite trött på det. I stället tog jag sikte på en annan backe längre bort längs en grusväg. En backe där de brukar träna travhästar. Kalasbra tänkte jag!


Upplägget är lika genialt som enkelt. Framförallt för huvudet! Jag delar in träningen i 3 block och sätter delmål. Ett; spring fram till backen. Två; spring 6 vändor upp. Tre; spring hem. Lätt va?

Jag har bara sprungit den där backen nedför tidigare som en del av en runda och hade egentligen ingen koll på varken hur långt det var dit eller hur lång tid det skulle ta att springa upp, men såhär blev det på ett ungefär.

Passupplägg backintervaller:


  • Spring till en backe, ca 12 minuter
  • Intervallblocket; 6 x 38-31 sek (tempo 4:50-4:20 min/km) backlöpning med joggvila ner och lite ståvila på toppen och botten
  • Spring hem med en extravända, ca 15 minuter


torsdag, augusti 18, 2016

Trycket i röven - hur är din sadel egentligen?

Sedan jag bytte cykel förra våren, alltså 2015, så har jag dragits med riktigt rejäla rövproblem. Skratta du men så är det. Alltså fy för faan rent ut sagt vad jag har haft ont. 


Det brukar ju sägas att det är bra att vänja in rumpan vid sadeln och att en då ska få mindre ont allt eftersom, men alltså nej, för min del har det bara blivit värre och värre. Jag kommer särskilt ihåg ett cykelpass förra sommaren, ganska nära inpå Cykelvasan, då L och jag var ute på en längre tur mot Krokom, Hissmofors, Rödon och Frösön, då jag hade så ont att jag knappt kunde sitta på sadeln och mest bara ville gråta av smärta och frustration. Det gjorde så sinnessjukt ont i sittbenen och svanskotan.

I år har det varit samma visa. För varje pass jag kört är det som att smärtan blivit värre och trots att jag bara cyklar några pass i veckan så blir det alltså inte ett dugg bättre av några dagars vila mellan passen. Jag hade själv en teori om att jag som är en ganska liten person (163 cm) med knappt några höfter och därmed rätt så liten rumpa därför skulle behöva ha en smalare sadel.

När vi på semestern gjorde ett traditionellt stopp på Specialized Concept store i Hammarby sjöstad så passade jag på att rådfråga expertisen och mäta avståndet mellan mina sittben, något som det visade sig att jag borde ha gjort för länge sedan. Tur att jag gjorde det nu och inte bara köpte en smalare sadel rakt av. För jag har förvisso en liten rumpa men jag har tydligen nästan extremt långt mellan sittbenen och behöver den bredaste sadelbredden som de har, nämligen 168. Cyklarna jag har är utrustade med 143 (Därimellan finns dessutom storlek 155 - ett förtydligande för dig som liksom jag eventuellt inte har så stor koll sedan tidigare på det här med sadlar). Alltså, en liten rumpa innebär inte ett litet avstånd mellan sittbenen som jag trodde.

Mina sadlar har helt enkelt tryckt ut mina sittben och för varje gång jag cyklat har det såklart förvärrats. Jag har dessutom en typ av "sadelkontorsstol" på jobbet som troligen också påverkat. Jag slog till på en ny cykelsadel direkt där i butiken för att testa - vilket jag nu har gjort - och jag kommer definitivt att rätt snart byta på de andra cyklarna också. Jag har bara kört några gånger, bland annat Cykelvasan öppet spår, med den nya sadeln, men det går inte att komma ifrån att det känns stor skillnad direkt. Eftersom jag har påfrestat sittbenen under så lång tid så är de inte smärtfria helt utan jag känner fortfarande av ett visst obehag, men den stora skillnaden med den nya sadeln är att det inte blir ondare och ondare under ett pass utan att smärtan bara är konstant och förhoppningsvis kommer att avta mer och mer. Nu kommer jag att "vila röven" ett tag och sedan ska det blir spännande att känna hur det känns nästa gång det är dags för en cykeltur.

Har du koll på om du har rätt sadelbredd? Annars kan jag varmt rekommendera dig att gå iväg och mäta hos din cykelhandlare. Det är inte så avancerat, du sätter dig bara på en mjuk "kudde" och när du reser dig upp mäts avståndet mellan avtrycken. Det är således ingen som ska "rota dig där bak" ifall du blev orolig för det. 

Tack fina ni på specialized som hjälpte mig och min ömma rumpa! Nu ser jag med glädje fram emot mitt fortsatt cykliga liv

onsdag, augusti 17, 2016

Ännu en dag på Högbo MTB-arena

Jag har skrivit om stigcykling i Högbo förut. Bland annat när jag var där och rekade lite en kväll efter jobbet och sedan här då jag och Lars åkte dit och testkörde. Högbo MTB-arena ligger utanför Gävle, i Sandviken, och blev vårt första stopp på roadtrippen härom veckan.


Arenan har fyra startplatser som alla ligger nära parkeringen vid spårcentralen (kör förbi entrén till Brukshotellet). Vi har valt startplats Kolis både gångerna när vi varit där hittills för att cykla, och där finns flera olika banor vad gäller längd och svårighetsgrad. Startplatsen hittar du om du går mot längdspåren och kanotuthyrningen, längs den högra kanten på sjön sett från bilparkeringen.

Med solen i ögonen... En paus mellan varven på cerice och blå bana 
 
Precis som sist körde vi cerise bana (15 km) och sedan testade jag även den lite lättare blå banan (10 kilometer) medan L snurrade en vända till på femtonkilometarn.


Såhär beskrivs Kolis blå bana på arenans egen webbsida, och jag kan bara hålla med:
"En enklare bana som enbart går på stigar, vägar och motionsspår med jämnt underlag. Många möjligheter till fikastopp vid natursköna platser. Perfekt bana för dig som kanske provat en blå bana tidigare, men nu vill utmana dig själv med att cykla lite längre". 

Den här gången hade vi lite mer tid på oss än när vi var där sist, så förutom att köra två banor så hann vi även med att ta ett dopp vid bryggan på den fina badplatsen. Vädret var lite växlande när vi var där men det var varmt i luften och vattnet. Sammanfattningsvis hade vi en kalasdag.

Nybadade och klara! Det blev lite molnigt precis när vi skulle bara men det var ändå varmt
 
Om du gillar mtb-cykling och ännu inte testat Högbo så gör det! Jag törs nästan lova att där finns något för alla, oavsett gammal som ung, van cyklist eller nybörjare.

tisdag, augusti 16, 2016

Älska vardag

Det finns de som tycker att jag är lite märklig men herrejösses vad jag gillar vardag. Vardag med guldkant alltså, min vardag. Extra mycket uppskattar jag den nu efter ledighet och roadtrip. Det var på riktigt härligt att komma till kontoret igår efter två veckors frånvaro, starta datorn, hämta kaffe och kicka igång en ny, spännande jobbperiod. Wihooo! 

Drog hem vid halv sex och bytte om till springiga kläder. Jag löpte inget alls förra veckan mer än till och från restaurangen i fredags efter Cykelvasan, på grund av spöregn. Kroppen kändes fin redan då så efter två dagars helvila från allt vad motion heter så riktigt längtade jag ut till skogen. Tog det lugnt och tassade runt på vår femkilometersslinga hemma. Så gött! Nu är det Tjejmilen som står härnäst på tur. Längtar. Måste bara få till några intervallpass först.

måndag, augusti 15, 2016

Även jag ska vända blad!

Det känns som att det gått som en trend bland de bloggar jag läser, det här med att vända blad och anta nya utmaningar. Sara berättade i början på den här månaden om att hon hittat ett nytt drömmigt jobb och Jessica skrev också om sitt nya. Ungefär samtidigt fick jag en förfrågan.


Och sedan, för bra precis en vecka, förra måndagen alltså, blev det klart och officiellt att jag tackat ja till nya utmaningar. Från och med den 1 september börjar jag en tjänst som HR- och kommunikationschef i samma koncern där jag sedan snart två år jobbat som kommunikationssamordnare. Nu får jag således ansvaret för både kommunikationsfunktionen och HR, och är på det viset tillbaka på samma bana som jag en gång kom in i den här branschen 2009.

För att förklara HR kort så är det alltså en förkortning för Human Resources och innefattar det som också kallas personalfrågor, det vill säga alla frågor som handlar om relationen mellan arbetsgivare och medarbetare. Titeln HR-chef betyder samma som Personalchef. Jag har en examen från Personalvetarprogrammet på Mittuniversitetet, så HR är egentligen mitt huvudområde som jag sedan byggt på med kurser inom kommunikation.

Tiden går fort. Det känns nästan som att det var igår jag kastade mig in i en ny tjänst och nu gör jag det alltså igen, vilket är både spännande och skrämmande. Nu ska jag introduceras i två veckor och hänga med Åsa, vår klippa och nuvarande HR-chef, innan det är dags för mig att tillsammans med gänget ta över detta och fortsätta utveckla HR- och kommunikationsarbetet hos oss. Så himla skojsigt!

Dags att blicka framåt - mot nya utmaningar och skojsigheter!

söndag, augusti 14, 2016

Rundar av och laddar upp!

Vi klev upp tidigt i morse för att städa ur och lämna stugan uppe i Sälenfjällen, för att sedan sladda in på Högfjällshotellet och äta frukost innan hemresan. Hem ja, här har vi inte varit på nästan två veckor. Det är riktigt gött att ha landat i sitt eget kök faktiskt. Idag är vi två trötta men glada cyklister som nu avrundar sommarsemestern och Cykelvasahelgen 2016. Jag har så mycket att skriva om här, all cykling i Gävle och Stockholm, Cykelvasan öppet spår förståss och sedan det här med höst och att vända blad - nystart! Men först ska jag njuta av den här kvällen hemma och pyssla i ordning inför i morgon, jag längtar lite efter vanligt vardag.

Gofrulle på Högfjällshotellet i morse innan hemfärden

torsdag, augusti 11, 2016

Kvällen före...

I morgon är det dags, Cykelvasan öppet spår! Nummerlappar är uthämtade och kläder framlagda. Ingen annan egentlig uppladdning (jag anmälde mig för två veckor sedan) och kommer gå in för att ha en kul dag och försöka njuta av loppet. Jag hoppas på pigga ben! 

tisdag, augusti 09, 2016

På dåligt humör

Idag drog vi i väg till Naturhistoriska riksmuseet för att kika på några utställningar, käka lunch och se film på Cosmonova innan det var dags var dagens huvudmål - Ursviks motionsområde. Jag hade kollat upp Nick-spåret, en MTB-led, på youtube och i några bloggar och hade koll på att vi skulle få möta vissa tekniska partier. Jag insåg ganska direkt när vi drog iväg att jag hade en mindre bra dag. Benen var pigga men huvudet var inte alls med. Jag började tveka på grejor som jag annars fixar lätt och av någon anledning litade jag varken på cykeln eller min egen förmåga. Efter ett par kanske tre kilometer ville jag bara slänga cykeln nedför en klippa och skrika. Det var nära att jag började gråta av frustration. Insåg plötsligen att det dåliga humöret troligen betyder att mensen är på väg. Direkt när tanken landat lättade trycket på något vis och jag kunde acceptera att det är månadens sämsta dag och bara fortsätta. Det gick inte bra och det gick inte fort men både ilskan och ledsenheten försvann. Nick-spåret, jag kommer tillbaka och tar revansch en annan gång!

måndag, augusti 08, 2016

En heldag i Hellas

Förra sommaren upptäckte vi Hellas och Nacka naturreservat. En sådan pärla som vi sedan dess haft som ett självklart ställe att återvända till. Igår åkte vi dit efter frukost och sprang ett av deras kuperade 5 kilometersspår, lekte i utegymmet och käkade en sen lunch. Efter lite slappartid och cykelmek (jag bytte sadel, mer om det senare) så drog vi ut och trampade. Innan vi åkte tillbaka till vårt basecamp här nere (tack pappa för att vi får låna lägenheten) så tog vi ett kvällsdopp. En magisk dag. 

lördag, augusti 06, 2016

Cykelturism

Allt du behöver är en cykel, ett glatt humör och trevligt sällskap. Vi gör huvudstaden på två hjul. Att cykla går bättre än att få båda att se okej ut på samma bild. 

fredag, augusti 05, 2016

En kärleksförklaring

Jag skulle vilja skriva att jag är en modig cyklist. Att jag med nyfikenhet och öppet sinne tar mig an utmaningar som stock, sten och branta utförsbackar. 


Verkligheten är en annan. Jag har vurpat riktigt illa flera gånger som liten och det där sätter hjärnspöken som är svåra att bli av med, men jag jobbar på det. Ibland kanske lite för lite men så vissa dagar tänker jag att "nu jäklar"!

Jag har möjligheten att ha två mtb-cyklar och det är jag så glad över. Dels har jag min "grusvägsräser", en såkallad hardtail, det vill säga en cykel som bara är dämpad fram och som gjord för att cykla exempelvis Cykelvasan med. En cykel som jag troligen kommer att byta ut senare i år.

I höstas köpte jag också en "skogsmaskin" då 2016s cyklar kom ut, en heldämpad sak med ramgeometri för att kunna köra stökig stig och lite utför. Hon är så fantastisk min skogsmaskin, så förlåtande och så stöttande. Hon får mig att vilja och att våga. Hon bär mig över där jag tror att det ska gå åt pipsvängen. Hon sväljer de rötter och stora stenar som jag med min grusvägsräser fastnar på om jag inte gör ett ryck i exakt rätt ögonblick. Jag är så glad för min skogsmaskin för att hon får mig att bli bättre. Jag älskar den här cykeln!

OBS! Det här inlägget skrevs en kväll då jag upplevde eufori likt runners high fast efter cykling och nästan började gråta för att jag var så överlycklig. I normalt tillstånd så älskar jag mest människor, inte materiella ting.

Specialized Rhyme FSR Comp Carbon 650b 2016 stl S

torsdag, augusti 04, 2016

Roadtrippin'

Vi drog iväg söderut igår. Första stoppet var Sundsvall för ett jobbrelaterat möte och sedan mot vår cykelhandlare för att spana på 2017s nyheter från specialized. Därifrån kom vi relativt sent så innan sovdags i Gävle hann vi inte så mycket mer än en kvällslöpning på Högbos kuperade femma. Vi lyckades springa fel och fick 7 km in på kontot. Backarna satt dessvärre kvar i benen idag så det gick halvtrögt på cyklingen, men härligt ändå. Efteråt blev det bad och sommarbuffe. Nu drar vi vidare!

Knästrumpa

Kompressionsstrumpor blev en riktigt het trend för några år sedan och därefter kom diverse kompressionskläder som ett brev på posten. Själv måste jag erkänna att jag ännu inte riktigt upptäckt grejen, jag tycker nämligen inte att jag känner någon större skillnad. 


Därmed inte sagt att kompression inte fungerar utan gissningsvis har jag inte de problem som exempelvis ett par bra strumpor kan avhjälpa. Jag har ett par kompressionstights också men tyvärr är passformen inte riktigt rätt för mig så de sitter inte som de ska och då blir det bara obekvämt. De använder jag väldigt sällan. Strumpor däremot har jag flera par och trots att jag inte diggar kompressionsgrejen så använder jag dem ändå relativt flitigt på sommarhalvåret. Dels för att jag känner mig mindre naken om jag har knästrumpor till shorts och sedan skyddar de underbenen alldeles förträffligt när jag springer i skogen. Annars kommer jag ofta hem med små skärsår och skrap från kvistar och sly, något som enkelt undviks med knästrumpor. Så tummen upp för dem!

Gillar du kompression och i så fall när, var, hur använder du helst plaggen - när du tränar eller kanske efteråt för bättre återhämtning? 

onsdag, augusti 03, 2016

I brist på intervallpass med lillasyster

Sommar och semestertider betyder att lillasyster hänger massor i sin stuga och nu är det flera veckor sedan vi tränade tillsammans. Det är nästan katastrof för min kvalitetsträning faktiskt. Inga riktigt tuffa intervallpass har körts men som vanligt försöker jag peppa mig själv med mitt budord "allt är bättre än inget".


Efter den där inledningen kanske du tror att jag beskyller syrran för att min träning inte riktigt följer planen. Så är det förstås inte utan det skyller jag helt och hållet på latmasken (läs: mig själv). Sedan är det inte bara hon som varit borta utan även jag. Ibland går det sisådär att synka kalendrar helt enkelt och jag är ju som du säkert läst här tidigare ganska bekväm av mig. Jag gillar mysträning och hemfaller gärna åt det så snart tillfälle ges.

Det var en kallare morgon än på länge så jag körde en tunn långärmströja och på det bästa cykel- och springjackan från craft (featherlight heter modellen). Just den här vita tror jag är en utgående färg för jag fyndade den för ca 400 kronor

En morgon laddade jag i varje fall för intervaller och favoriten trettiosekundare, fast istället för att springa på löpband i en bestämd fart så körde jag ute på känsla. Jag klockade inte rusherna så jag har noll koll på farten. Förmodligen lusigare i början än jag skulle ha kört på bandet men på slutet försökte jag verkligen trycka på, så låt säga att en tredjedel av passet i varje fall höll hyfsad kvalitet. Det får anses godkänt för mig på ett ensampass. Jag är inte någon särskilt bra självplågare.

Jag kör med appen intervalltimer i mobilen när jag springer intervaller utomhus, för att få hjälp med att hålla tiden. Den piper för rush och för vila samtidigt som jag kan lyssna på ljudbok, eller som idag en podd (marathonpodden med avsnittet där Petra möter Mikael Ekwall).

Passupplägg 30-sekundare utomhus:

  • Uppvärmning 5 minuter lätt jogg
  • Intervallblocket; 20 x 30 sekunder med 30 s gåvila mellan varje
  • Långspurt på ca 300 meter
  • Nedvarvning promenad hem


Trots en något kyligare morgon så valde jag ändå shorts och till det ett par korta strumpor. Jag kör med knästrumpor när jag springer i skogen för att skydda underbenen från kvistar och sly, men på grusväg eller asfalt blir det oftast ankelvarianter. På fötterna mina mjuka nike free distance.

Varje intervallpass som jag lyckas avverka på egen hand numera är en seger och förtjänar därför ett V-tecken för victory!

tisdag, augusti 02, 2016

I did it! Locknesjön runt på hoj

En seger på två sätt, för det första för att jag överhuvud taget tog mig ut och cyklade idag. Det satt långt inne men du vet hur det är, det är alltid att ta sig i väg som är det svåra, sedan är det kul. Seger på ett annat sätt för att jag äntligen tog mig an turen Locknesjön runt. Jag hörde talas om den i vintras då happyridegänget kört den. Jag har haft den i åtanke ända sedan vi flyttade hit till Södergård i april, men inte förrän idag blev det alltså check på den. Locknesjön är vacker med  sitt grönblå vatten och jag hade finväder ända till jag kom hem. Jag hade precis låst garaget då himlen öppnade sig för en riktig störtskur. Idag hade jag marginalen på min sida.

Semester... igen!

Igår gick jag på min "riktiga" semester. Jag har ju haft en vecka tidigare, en liten försmak kan vi kalla det men nu ska jag ha två veckor i stöten. Vädret visade sig dock inte från sin bästa sida så jag tog faktiskt och ägnade några timmar av förmiddagen åt jobb. Det var liksom det jag var sugen på. 


Idag laddar jag för cykling. Känner mig inte alls sugen men det är återigen som att jag måste. Annars är jag en sådan som anser att en bör eliminera så många måsten som möjligt från sitt liv men med den här Cykelvasan nära förestående så är det liksom bara att bita ihop.

Det är märkligt ändå. Hur jag än gör inför en tävling, oavsett om det är löpning eller cykel, så tappar jag helt suget veckorna innan och vill bara träna andra saker. Jag trodde att det kanske skulle bli annorlunda nu när jag slängde in anmälan bara 2,5 veckor innan, jämfört med då jag tränat flera månader målinriktat, men nej tydligen inte.

Nåväl, det är inte så många cykelpass kvar att avverka så jag ska väl överleva tänker jag. Fast nog hade jag hellre sprungit idag, det hade jag.

Bilder från en kväll förra veckan då jag inte heller hade något cykelsug men övertalade mig själv genom att boka in ett kaffestopp (som blev 2 timmar) hos systeryster i stan. Som vanligt gäller i min värld att allt är bättre än inget!