Duathlon

Idag var det äntligen dags för det första löppasset sen maran och sällan har väl kroppen känts så bra som idag?! Inga onda knän, när hände det senast liksom. Eller ja, jag hade faktiskt inte ont i dem på maran heller men hela våren har de trilskats. Jaja, nu är det slut med att mata asfaltskilometrar så kanske är det slut på onda knän också?! Hoppas kan man ju alltid! I stället för att ta bilen till spåret så rullade jag ut MTB:n som nu fått luft i däcken igen.

Lars gjorde mig sällskap på transportcyklingen till Odensala

Jag har hela veckan laddat för dagens pass som skulle löpas i Odensala elljusspår. Det är ett kuperat spår med en slinga på ca 2 kilometer. Halva varvet är uppför och andra halvan utför. Eller tvärtom beroende på var man startar. Nu är det dags för mig att kliva ur komfortzonen slät asfalt och börja lyfta på fötterna. Mitt otroligt flacka, lite sittande löpsteg måste helt tränas bort om det här ska gå vägen. För att inte bli mentalt knäckt så kommer jag att börja i elljusspår för att sen gå över till lite snällare stigar. Det tror jag är en bra plan.

Dagens transportcykel och dagens träningsfrisyr

Löpningen gick över förväntan måste jag säga. Det rullade på rätt bra. Jag tog ett något kortare första varv för att sen trycka på lite i de två kommande varven, för att avsluta med ett lite lugnare. Det blev totalt 8 km, 43:38 min (5:27) löpning plus drygt 10 km transportcykel också.

Lite siffror från löpningen kommer här:

Varv 1: 1.75km, 9:58:02min (5:39)

Varv 2: 1.97km, 10:35:05min (5:22)

Varv 3: 2:01km, 9:59:95min (4:59)

Varv 4: 2.27km, 13:10:67min (5:48)

För den som eventuellt undrar hur varven kan vara olika långa kan jag berätta att de är de inte. Första varvet genade jag genom skogen i början och sista varvet joggade jag en extra sväng för att få stanna klockan på 8.00 kilometer...

Jag var så otroligt nöjd efter tredje varvet när jag såg att jag snittat under 5:00 på den här slingan. Det stärker verkligen mitt självförtroende, vilket behövs inför Lidingö. Jag såg det senaste avsnittet av Biggest Loser i morse på paddan. Simon sa nåt i stil med att man måste vinna kampen inne i huvudet först innan man kan vinna den på plan, och lite så är det för mig också. Jag måste mentalt bli stark och redo först så ska jag nog kunna "vinna" i spåret/terrängen också så småningom!

L rullar fint på "koreanen" förbi Lillsjön. Cykeln är fransk men heter typ sunn eller prim eller nåt så jag kallar den Sunn Prim ill... = Koreanen alltså.