Vår Ruset i Östersund

I måndags gick det av stapeln och jag är så sjukt stolt över mammas insats. Tyvärr hann jag inte alls dit för att heja. Jobb till efter 18 gjorde att det bara var att dra hem och byta om och jogga i väg direkt till måndagsträningen, i stället för via startområdet som jag tänkt. När Maria och jag var klara var mamma i mål för länge sen. Men jag gratulerade via sms när jag kom hem iaf och fick vara den som meddelade kanontiden. 

Mamma som mestadels brukar promenera kanske nu är på väg att bli löpare på "heltid"?! Fina 37 minuter lovar en riktigt bra tid på Tjejmilen i höst. Håll i träningen nu mamma så ska du se att det här blir bra. Jag är stolt och glad för din skull. Många kramar!

Vår Ruset i Östersund