Jag blir galet peppad!

Igår var en sån där dag då jag inte ville springa. Det händer inte så ofta. Det är vanligare att jag vaknar varje morgon och tänker "hm, vad ska jag springa idag?" åsså måste jag påminna mig om att jag inte ska springa mer än fyra gånger i veckan. Annars får jag ont i knäna. Jag är förövrigt väldigt glad över att fyra dagar funkar nu. Under våren var det tre. Max. Sen ajaj. Gött att kroppen vänjer sig. Säkert såklart också bra att jag springer mer varierat nu. Fart, underlag och kupering. Det blir inte lika monotont.

Bild från förra veckans löpning på ÖSK:s röda terrängslinga. Där snackar vi kuperat!!!

Tillbaka till gårdagen. Jag ville inte. Benen och rumpan var som betong. Inte jätteont men liksom så himla stelt och klumpigt. Som löpare vill man ju ha lätta ben liksom. Fast jag vet ju förnuftsmässigt att när benen känns sådär dagen efter ett styrkepass så är det mumma med lite löpning. Det mjukar upp på bästa sätt även om de första kilometrarna är en plåga innan cirkulationen är gång på riktigt.

Jag satt och funderade på hur jag skulle göra. Inget pass jag kom på kändes roligt och inspirerande. Allt var bara jobbigt. Inte ens en mysjogg kändes intressant, å jag äääälskar ju mysjogg ju. Men så kom peppen! Maria instagrammade sin transportlöpning och Emma la upp sitt backpass. Alltså då bara kände jag "grupptrycket" (på ett positivt sätt alltså) och blev så himla taggad. Klart jag också kan ta mig i kragen och komma ut på ett pass. Å det gjorde jag! Å det blev såklart jättebra. Ofta är det ju så att när man minst anar det så känns det plötsligt så himla lätt och bra. Efteråt klappade jag mig själv på axeln. Inte för prestationen och löpningen i sig, utan för att jag tog mig ut. Det var det viktigaste. Kom i håg det när det känns tungt. Det värsta är att ta sig ut genom dörren, sen brukar det faktiskt gå lättare. Tack också till alla er som via sociala medier lägger ut bilder, träningspass och pepp. Det gör underverk för en sån som mig och är ofta precis den lilla knuffen jag behöver.

Kommentarer

Petra sa…
Jag håller med dig, man behöver bara dra igång instagram och hitta några andra som "minsann" har tagit sig ut på löparrundor så kommer man iväg själv.
Tack Sara, för att du peppar mig att ta mig ut på rundor!