Transportlöpning och mysjogg

Det händer nåt väldigt konstigt i mig den här veckan. Eller så är det inte så konstigt egentligen? Vad då undrar du? Jo, jag ska förklara. Förra veckan började jag tycka att det var rätt jobbigt att springa. Jag gick och oroade mig inför passen istället för att längta som jag gör i vanliga fall. Jag kände press på att prestera. Orka ett visst tempo på intervaller och trots att jag faktiskt orkade och presterade bättre så var det ändå nåt som inte kändes bra. Det var tungt rent mentalt bara. Benen var tunga de också. Fredagens medellånga intervaller blev droppen. Jag kände sån prestationspress mellan varje intervall att jag efter passet bestämde mig för att nu fick det bli en "presspaus" ett tag.

Transportlöpning till och från gymmet i tisdags. Här i lurar från WESC, löparryggsäck Salomon och kläder + skor NIKE.

Vips så hände nåt. Redan i måndags, på veckans första löppass, då jag hade lite ont om tid och "bara" hann springa 6 kilometer var det plötsligt lätt och roligt igen. Tisdag, med transportlöpning och 10 planerade "lätta" backintervaller som blev 12. Å så idag då. Galet sugen på att springa hela dagen. Längtade. Mysjogg två varv runt Lillsjön utan klocka fick det så småningom bli. Vilket jag ångrade (att jag lämnat klockan hemma alltså) för det gick ruggigt lätt där ett tag på andra varvet, bortre långsidan från badplatsen och fram till själva bostadsområdet Lillsjön. Jag kunde inte låta bli att trycka på. Lite nyfiken på vad jag höll för tempo, det är jag.