Bästa starten
Helger kan starta bra och helger kan starta jättebra. Den här det senare. Jag fick med mig kiddosarna hem igår efter jobbet på lite fredagsmys medan mamman och pappan skulle gå ut på dejt. Vi handlade, lagade mat och käkade innan vi kröp upp i soffan med fruktsallad och film.
Vid nio dök parenteserna upp för att plocka med sig de små hem igen och vi fortsatte soffmyset med ett avsnitt Springfloden på "playen" ungefär samtidigt som jag bestämde långpass med Ida till idag. Hon i löparskor och jag på cykel. Eftersom jag får 25 kilometer tur och retur till henne och sedan den gemensamma rundan så får vi båda sällskap på ett bra pass.
Efter frukost i morse bestående av en chiapudding med jordgubbar och två ostfrallor med smör, och till det kaffe förstås, så trampade jag in mot stan. Jag kom i väg lite sent men fick feeling så det gick betydligt snabbare än jag tänkt. När jag mött upp Ida hemma hos henne så satte vi av ut mot Frösön för en vända runt berget. Jag insåg att vi bott alldeles nära varandra där en gång i tiden. 1997-1998 hyrde jag en liten lägenhet alldeles i närheten av det hur där hon vuxit upp. Världen är ibland bra liten.
Rundan gick snabbt. Alldeles för snabbt nästan. Jag hade kunnat babbla hur länge som helst, vi hade liksom för mycket för att hinna prata i kapp allt. Sedan var det bara att trampa hem igen. I motvind. Fy sjutton vad det blåste. Men fyra friska mil rakt in i cykelbenen blev det ju ändå så det får vara gott så.
Vid nio dök parenteserna upp för att plocka med sig de små hem igen och vi fortsatte soffmyset med ett avsnitt Springfloden på "playen" ungefär samtidigt som jag bestämde långpass med Ida till idag. Hon i löparskor och jag på cykel. Eftersom jag får 25 kilometer tur och retur till henne och sedan den gemensamma rundan så får vi båda sällskap på ett bra pass.
Efter frukost i morse bestående av en chiapudding med jordgubbar och två ostfrallor med smör, och till det kaffe förstås, så trampade jag in mot stan. Jag kom i väg lite sent men fick feeling så det gick betydligt snabbare än jag tänkt. När jag mött upp Ida hemma hos henne så satte vi av ut mot Frösön för en vända runt berget. Jag insåg att vi bott alldeles nära varandra där en gång i tiden. 1997-1998 hyrde jag en liten lägenhet alldeles i närheten av det hur där hon vuxit upp. Världen är ibland bra liten.
Rundan gick snabbt. Alldeles för snabbt nästan. Jag hade kunnat babbla hur länge som helst, vi hade liksom för mycket för att hinna prata i kapp allt. Sedan var det bara att trampa hem igen. I motvind. Fy sjutton vad det blåste. Men fyra friska mil rakt in i cykelbenen blev det ju ändå så det får vara gott så.
Kommentarer