Min helg
Då var årets "flygarehelg" till ända och vilken helg det blev. Jag kommer i håg förra året då vi åkte till Trondheim och vid tågbytet i Storlien mötte snön. I år hittade jag förvisso också snö en eftermiddag då jag var ute och cyklade, men den låg på marken och har legat där ett tag. Förövrigt så var det sol, sol och sol.
Vi har väntat länge på riktig vår och nu när den väl kom så var det med besked. Jag har fått fräknar och solbränd panna. Jag har luftat vinterblåa ben i shorts. Jag har ätit mat utomhus varje dag. Jag har dessutom äntligen i princip krattat klart. Herrejösses så mycket löv vi har på vår gård!
En liten tagg skaver ändå inuti, hur bra allt än har varit. I helgen gick nämligen Lidingöloppet MTB av stapeln och jag var inte där. De senaste två år har jag haft min tävlingspremiär på just det loppet och jag hade så gärna velat göra det i år igen men min fysiska status just nu är inte okej. Jag kan motionera men inte träna. Än mindre tävla. Lidingöloppet var det som fick mig att börja cykla mer "på riktigt" då jag tre veckor före tävlingen 2014 vann en startplats. Resten är historia som en brukar säga. Men men, det är bara att bryta ihop och komma igen. Jag har intresserat följt flera cyklister via sociala medier istället och gläds och inspireras av deras framgångar.
LÄS OCKSÅ: Boom bang (om tävlingspremiären 2015)
Eftersom jag hostar värre än längdåkarna Johan Olsson och Martin Johnsrud Sundby - ni har väl hört hur de håller på när de intervjuas efter ett lopp - så har jag ägnat mig åt motion med låg puls i helgen. Promenader, nyfikencykling och korta styrke- och rörlighetspass ute på vår altan. Det funkar det också. En begynnande träningsvärk i skulderpartiet vittnar om det.
Pricken över i:et var när vi avslutade helgen med en hallon- och rabarberpaj - med rabarber från vår egen gård. L rensade ogräs i landet för bara några dagar sedan och då var rabarbern bara som små, röda knölar. Igår kunde jag skörda decimeterlånga stänger! Det var nog den godaste rabarbern jag har ätit.
Vi har väntat länge på riktig vår och nu när den väl kom så var det med besked. Jag har fått fräknar och solbränd panna. Jag har luftat vinterblåa ben i shorts. Jag har ätit mat utomhus varje dag. Jag har dessutom äntligen i princip krattat klart. Herrejösses så mycket löv vi har på vår gård!
En liten tagg skaver ändå inuti, hur bra allt än har varit. I helgen gick nämligen Lidingöloppet MTB av stapeln och jag var inte där. De senaste två år har jag haft min tävlingspremiär på just det loppet och jag hade så gärna velat göra det i år igen men min fysiska status just nu är inte okej. Jag kan motionera men inte träna. Än mindre tävla. Lidingöloppet var det som fick mig att börja cykla mer "på riktigt" då jag tre veckor före tävlingen 2014 vann en startplats. Resten är historia som en brukar säga. Men men, det är bara att bryta ihop och komma igen. Jag har intresserat följt flera cyklister via sociala medier istället och gläds och inspireras av deras framgångar.
LÄS OCKSÅ: Boom bang (om tävlingspremiären 2015)
Eftersom jag hostar värre än längdåkarna Johan Olsson och Martin Johnsrud Sundby - ni har väl hört hur de håller på när de intervjuas efter ett lopp - så har jag ägnat mig åt motion med låg puls i helgen. Promenader, nyfikencykling och korta styrke- och rörlighetspass ute på vår altan. Det funkar det också. En begynnande träningsvärk i skulderpartiet vittnar om det.
Pricken över i:et var när vi avslutade helgen med en hallon- och rabarberpaj - med rabarber från vår egen gård. L rensade ogräs i landet för bara några dagar sedan och då var rabarbern bara som små, röda knölar. Igår kunde jag skörda decimeterlånga stänger! Det var nog den godaste rabarbern jag har ätit.
Kommentarer