Halvmara-effekten

Det har gått lite drygt en månad nu sedan jag sprang den där halvmaran runt Djurgården. Om du förresten missade min racerapport från loppet så hittar du den här. Att överträffa sig själv på tävling sådär gav oanade följder, vi kan kalla det för halvmara-effekten, men nu undrar jag om inte den börjar klinga av?!

Först efter loppet så tyckte jag plötsligt att det var lätt att springa längre än mina standard 4-5 kilometer. Det var inte ett dugg svårt att motivera mig själv till att åtminstone ett pass i veckan blev lite längre än så. Jag menar, har en nyligen fixat över två mil i överfart då är ju inte milen i vanlig lunk någon jättegrej liksom. Sedan så började jag springa vissa pass lite snabbare eller lägga in fartlek i passen, till och med så rev jag av ett spontant backpass. Inte så att jag körde några planerade och strukturerade intervallpass eller så, men när jag fick feeling så tryckte jag på. Jag var ju liksom trygg i att jag orkade springa snabbare än + 6:30-tempo, som liksom blivit lite av min mysfart, för jag hade ju klarat det på tävligen.

Det häftiga med halvmara-effekten är att jag utan att på något sätt ha planerat eller har strävat efter att bli en bättre och snabbare löpare, ändå faktiskt har blivit det. Jag springer ju med klocka på mina pass, även om jag numera sällan bryr mig om den medan jag springer, så jag kan se utveckligen i efterhand. Jag håller ett högre snittempo på sommarslingan nu än jag gjorde för några veckor sedan. Ungefär 30 sek/km snabbare ligger mitt grundtempo på och även om jag fortfarande inte är någon fartraket ens jämfört med mig själv och min forna löparform så är det ändå häftigt att se vilken effekt prestationen på ett lopp haft för min motivation utan att jag egentligen har tänkt på det.

Men nu som sagt så tror jag att effekten har avtagit. Jag tyckte inte långpasset i söndags var det minsta lätt att springa (tvärtom kändes det jättejättelångt med 14 kilometer) och mitt senaste korta pass, i torsdags, var inte särskilt lätt eller snabbt det heller. Då finns det kanske bara en lösning, eller? Att anmäla mig till ett nytt lopp?!

I Craft från topp till tå (nästan) och röd i ansiktet som få...
Torsdagens kortpass på sommarslingan var ovanligt tungt
...men vädret var fint och att springa är ändå alltid gött!

Kommentarer