Långpass i första sommarvärmen

Igår kom sommarvärmen på riktigt. Ida och jag hade planerat ett morgonpass och eftersom vi skulle springa mestadels i skogen så var jag osäker på hur jag skulle klä mig. Jag tänkte att det kanske skulle vara skuggigt och svalt på vissa partier, så jag tog en tunn men långärmad tröja och mina tunnaste långa tights. Ida var mer rutinerad och valde shorts och t-shirt, vilket snart visade sig vara helt rätt för den dagen.

Vi möttes upp vid ICA Blå Center och satte av mot ÖSK. Jag kände mig först väldigt seg i benen men tyckte ändå att det lossnade efter någon kilometer. Värmen hade ännu inte blivit så extrem, inte för att vi snackar så höga temperaturer senare heller men för en ovan jämting som knappt fått plusgrader på hela våren så blev det tufft senare. Men tillbaka till början. Vi sprang som vanligt och snicksnackade om ditten och datten. När en tar Spikisrundan från det här hållet så kommer alla stigningar på första halvan. Det är skönt att få dem avklarade men samtidigt ganska tufft att mäkta med. Jag fick slita en del i backarna från skidstadion upp mot Spikbodarna men var ändå ganska pigg totalt sett.

Den andra halvan av rundan är betydligt mer lättlöpt på elljusspår och sedan asfalt som sluttar nedför eller är relativt platt. Jag tyckte att jag återhämtade mig fint när vi rullade ner mot Odensala och Torvalla men väl ute på gångvägen, efter ungefär 11 kilometer, så var det som att möta värmedöden. Luften stod helt stilla och det kändes som om min hjärna skulle koka sönder. Jag ville sluta springa men bet ihop och sade inget till Ida. Jag tänkte att om jag säger det högt blir det mer verkligt, och i stället försökte jag tänka på och prata om annat. Fast det var svårt. Hjärnan började fundera på hur jag skulle kunna korta av rundan, gå den sista biten och ändå kunna möta upp Ida vid ICA. När det bara var någon kilometer kvar "erkände" jag min trötthet men också att jag bestämt mig för att orka hela vägen. Ida peppade och snart var vi framme. Det var inte min piggaste dag i löparskor, men så kan det vara ibland. Hade jag varit själv hade jag avbrutit men tack vare sällskapet bet jag ihop och genomförde, så det var helt rätt dag att springa med en kompis! Ibland behöver en lite draghjälp helt enkelt.

Foto: Emil

Kommentarer

Annie sa…
Hur springer du den rundan? Jag skulle behöva lite uppslag till mina långpass i Östersund!
SARA BORG sa…
Jag springer via längdspårsystemet från skidstadion, upp via Spikbodarna och vidare till Odensala elljusspår. Sedan blir det ju en del asfalt för att knyta ihop det hela. Jag kan skriva ett inlägg om det och lägga med en karta! :-)
Annie sa…
Ja, jättegärna! Mina långpass har bara blivit runt Östersund på asfalt men skulle gärna vilja få in mer stigar/grusvägar! Tack för ditt svar! :)

Populära inlägg