Vad är det som driver mig? Om träningsmotivation och sånt

Träningen gör mig tryggare, gladare och starkare i vardagen

Jag möts ibland av kommentarer och frågor som "hur orkar du träna?", "hur behåller du motivationen?" och "vad är det som driver dig att komma ut?" Svaret på dessa frågor är lika enkelt som svårt - det är nämligen bara att göra!

Att bara göra. Finns det något ord som kan vara så känsligt som ordet bara? Det som är bara för mig kan vara helt oöverstigligt svårt för dig, och tvärtom såklart. Men faktum är att när det kommer till min motion så är det något som jag faktiskt bara gör. Numera ska tilläggas, det har inte alltid varit så. Det har blivit en vana att jag ska röra på mig efter jobbet och på lediga dagar, och eftersom jag dessutom tycker att det är roligt så är det något som jag ofta dessutom längtar till. En del liknar motionsvanor vid att borta tänderna - det är något som en bara gör - men jag tycker ändå inte riktigt att det är samma sak. Jag längtar i varje fall sällan efter att borsta tänderna och inte tycker jag att det är särskilt roligt heller, det är mer ett nödvändigt ont. För min del ligger likheten mer i att båda aktiviteterna är en vana, en etablerad rutin.

"Motivation is what gets you started. Habit is what keeps you going"
Jag har skrivit om det här förut med olika vinklingar, bland annat i inlägget Motivation och vanor från 2016, där citatet ovan finns med. Men sedan är det för mig precis som för många andra, det är väldigt enkelt att komma ur fas och tappa en rutin eller god vana. Hur många känner inte igen sig i att en har börjat träna, kommit igång rätt bra och kört på ett par veckor, precis kommit över tröskeln där det har känts svårt men nu går det ganska lätt att faktiskt ta sig ut på passen - då slår förkylningen till. För egen del är förkylningar mycket sällsynta men istället uppstår andra grejor som gör att jag får flera dagars träningsuppehåll, exempelvis långa och krävande jobbresor med arbete från tidig morgon till sen kväll, då prioriterar jag alltid sömn före träning och kommer således ur min motionsrutin.

För att börja om krävs absolut ett visst mått av ny motivation. Den hittar jag i att jag nu för tiden har ett väldigt starkt varför kopplat till min träning. Jag vet varför jag vill vara en tränande person och jag vet väldigt väl vad träningen gör för mitt välmående i både kropp och knopp. Det gör att en omstart för mig numera inte är särskilt jobbig den heller även om jag kan få tvinga mig själv till det första passet, som i inlägget Motion måste inte alltid vara roligt. Sedan kommer det mesta av sig själv igen. När jag inte motionerar blir jag en tröttare, surare och mentalt svagare version av mig själv. En person som ser mer hinder än lösningar. En person som får ont i kroppen både här och där (beror det på åldern...?). Att motionera får mig att orka vara den jag vill vara och orka göra det jag vill göra. För faktum är att typ 98% av min tid är vardag. Tid då jag inte går runt i de färgglada kläder som du ser i den här bloggen. 98 % av min tid går åt till helt vanliga saker som att sova, äta, jobba, umgås och att bara vara. Motionen gör mig helt enkelt tryggare, gladare och starkare i vardagen, och det är vad som driver mig.

Kommentarer

Populära inlägg