Hej mitt vinterland, snart är du här!

Att få vakna till ett vintervitt landskap, även om det mest är frost och bara pyttelite snö, det känns fortfarande nästan lika stort som det gjorde när jag var liten. Det pirrar lite i magen och längtan efter att få snöra på sig ett par löparskor och tassa ut i skogen är stor. Så kändes det igår morse.

Jag hade mätt upp en riktigt fin runda under lördagens cykeltur, med stigar och vägar jag både hojjat och sprungit på, men inte ihopsatta på det sättet. Jag var så sugen på att få springa den och blev superglad när novembervädret återigen visade sig från sin bästa sida. Tänk att om en bara ser lite utanför sin vanliga box så finns det många nya äventyr att upptäcka! Jag har väldigt lätt att fastna i mina motionsrutiner, så nya rundor är det inte alltför ofta jag lägger mig till med. Men nu blev det alltså så. Precis som min standardslinga i skogen har den här mycket stiglöpning och en del grusväg. Den vanliga rundan mäter 5 km medan denna blev 8 km och dessutom har den lite tuffare backar. Antal höjdmeter skiljer inte så mycket men backarna är kortare och brantare på denna medan min vanliga slinga är mer konstant svagt uppför i flera kilometer. Den här nya rundan blir perfekt på helgen då jag ofta har lite mera tid till träning än på vardagskvällar, så länge det inte snöar alltför mycket så att det blir svårt att ta sig fram i terrängen med löparskor.