Löpning, som ett lyckopiller!

Löpning - bland det bästa som finns!

Lyckopillret nummer ett, det måste väl nästan vara löpning väl? Jag tänkte på det igår kväll när jag var ute på en kort runda där i mörkret, med pannlampa på och frost på ögonfransarna, att hur tungt det ändå kan kännas vissa dagar när dagsformen inte är på topp, så är det ändå en fröjd att få vara ute och tassa. Jag lägger ingen värdering längre i vad min klocka visar vad gäller fart på träning - jag tittar, jag registrerar och jag stämmer av mot min känsla, men aldrig numera att jag på ett träningspass klankar ner på mig själv för att det går långsamt. Under de år som gått då jag haft det trassligt med hälsenor och fotleder, så har jag på riktigt lärt mig uppskatta löpningen för vad den är och att jag inte vill vara utan den. Det viktiga är ATT jag kan springa, inte HUR FORT eller HUR LÅNGT. 

Klockan (Suunto Spartan Ultra) är nästan alltid men, men vilken fart den registrerar kollar jag på först efter passen

Solen står lågt i december men ger ett fantastiskt laxrosa sken

Kommentarer

Populära inlägg